Hej!
Såg på TV att min allatiders favoritgrupp Aqua har släppt en best of skiva och blev därför så sugen att lyssna att jag slog på Spotify och slog på den. Lyssnar nu på Candyman som var med på den första skivan som Aqua släppte, Aquarius. Alltid när jag lyssnar på dem och speciellt nu så känns det ett ganska stort sting av vemod i mitt hjärtat. Det känns verkligen som om det var igår som jag steg up klockan fem, satte mig i köket och slog på Aqua-skivan. Mamma lät mig alltid hållas eftersom hon visste hur tufft det var för mig att Johan gjorde lumpen. Det har gått över 12 år sedan just det ögonblicket.
När jag var liten så ville jag bara bli större och äldre. Det är väl inte direkt att jag vill gå tillbaka till den tiden, men det var så underbart. Jag är dock väldigt glad att jag kan tänka mig tillbaka långt i tiden och verkligen minnas stunderna, känslorna och lukterna.
Även fast det kan vara tufft att åldras eller inte åldras så snabbt man vill, så tror jag att det är så oerhört viktigt att man verkligen lever i den ålder man är. För hur kan man annars komma ihåg hur det var att vara fem när man är sjuttiofem?
Därför tänker jag inte låta en enda stund av denna underbara tid som jag är i nu gå tillspillo bara för att jag vill vara äldre eller göra något annat. Jag är glad att jag har kommit till denna insikt så jag slipper gå och vara otålig för att fylla arton. Det kommer.
Däremot önskar jag i stunder som dessa att jag skulle kunna få åka tidsmaskin tillbaka till den stunden i köket, då jag och min bror Martin satt på filten och lekte med lego. Då gick han i tvåan på samhällsprogrammet, nu gör jag det.
Men när allt kommer omkring så är jag så oerhört tacksam för att jag har så fina minnen av alla mina olika åldrar och att jag har haft en sådan fin familj som funnits och finns kvar genom alla år. Det är inte alla som har sådan tur.
Tur är det väl ändå att tiderna kan förändras så att nya band kan knytas.
Nä, nu ska jag pallra mig iväg och möta kära mor vid bussen! I helgen skapas nya minnen som jag kommer att komma ihåg om 12 år.
Kram
- Ida